Det gör så ont i mig att läsa det du skriver mer än du tror…Framför allt för att jag kan förstå dig på djupet då jag själv gått igenom det du går igenom… Jag vet hur det känns att inte vilja leva, att det ända man bara kan tänka på är döden, att det är den ända utvägen man kan se…Att allt känns och är så mörkt, att man bara inte kan se något hopp längre. Att man är så himla himla trött på allt elände och livet och alla de människor som förstör och har förstört så himla mycket för en. Jag har varit nära att avsluta livet själv flera gånger. Så jag förstår dig. Men med det vill jag säga att du är helt fantastisk som lever idag och det vill jag att du ska försöka fortsätta göra. Jag vill att du ska leva. Låt inte tankarna vinna. Det är så svårt att bara fortsätta en dag till, jag vet. Det är så mörkt nu för dig, du vill bara dö mest av allt, men jag vill att du ska kämpa. Det är det bästa du kan göra. Jag och vi behöver dig. En dag i taget. Jag förstår också hur det känns att vara mobbad. Jag var mobbad under 7 år i skolan. Det tog kål på mig. Ännu idag mår jag så dåligt över det och skammen är stor kring det. Jag vet också hur det känns att bli misshandlad, både i skolan och hemma. Under hösten 2018 pratade jag också med kuratorn i skolan hur jag mådde och jag kände också att kuratorn inte förstod mig alls bra och tog mig inte riktigt på allvar. Vissa människor, speciellt vuxna, förstår inte alltid. Jag har mött så himla många som inte har förstått mig, inte tagit mig och mitt mående på allvar när jag berättat att jag inte orkat leva mer. Bara att folk har haft så svårt att förstå mig, det har kostat mig nästan livet. Det är hemskt när man tänker på det vilken skada människor kan göra mot en bara genom att inte förstå en. Så jag förstår dig så mycket. Det skavar i mig och gör så ont när jag läser om din vän. Det låter helt fruktansvärt…Jag kan inte ens föreställa mig hur dåligt du mår just nu till följd av allt fruktansvärt och din vän. För det första vill jag bara säga, det är inte ditt fel. Även fast det känns så. Hen mådde också så fruktansvärt dåligt som dig och såg ingen utväg. Och hade lika samma starka hopplöshetskänslor, frustration och förtvivlan över att fortsätta att leva som dig. Det är inte ditt fel. Det är alla de människor som fått din vän att må sådär dåligts fel. Alla andras fel. Inte ditt fel. Jag vill också säga att min stora räddning var terapi, samtalsterapi/psykoterapi och min absolut stora räddning – musik. Det räddade mig. Och musik räddar mig varje dag. Varje dag är så tuff att ta sig igenom. Det finns så många låtar som handlar om just att inte vilja leva och hur skit man mår och musik var och är min räddning och min flykt ifrån alla svåra självmordstankar och det svåra i livet som tyynger än. Jag tipsar några låtar till dig: Reasons to stay – Kate Vogel, Sad forever – Lauv, Only sometimes – Ivan B, Not alone – Abstract, Who I am – Fabian Seacon, Just like you – NF och The other side – Presence. Dessa låtar beskriver all smärta jag känner. Jag hoppas att någon låt kan hjälpa dig… Skickar all kärlek till dig. ❤ Fortsätt kämpa. En dag i taget. Det är okej att vara så himla ledsen, men ta inte livet för jag behöver dig.
Hej, tack så mycket att du förstår mig❤️ Det kommer bli bättre någon gång, det tror jag på för både dig och mig. Någon gång så kommer allt ljusna och vi kommer kunna se tillbaka på allt och säga ”vi klarade det”. Jag kommer finnas här för dig❤️ Jag ger inte upp ännu, jag har musiken som dig och nu en ny skolkurator och jag försöker boka tid med en psykolog också. Tack för tipsen på olika låtar, själv gillar jag en låt om heter ”I’m a mess” av Bebe Rexha och ”Prom Queen” av Beach Bunny som beskriver hur det är att vilja vara smal och inte känna sig tillräcklig och ”I’m a mess” beskriver hur det känns att vara en ända röra för någon som man älskar. Många kramar till dig❤️
